Tänkte att en liten uppdatering kunde vara på plats.

Så har flyttat, som sagt. Men hade en stund en lite pytte lgh på teg. Blev bara i två månader, nu bor jag i en större, fullt utrustad lgh nära travet. Vilket har hjälpt mej att få kontakt med häst o jag får vara ute o pyssla det jag orkar med hästarna i ett stall. Har även blivit lite körning och rindning. Mår jag så gott av.

Så, mina försök till deltidsbrandman, gick ju lite i stöpet. Nu har jag väl fått förklaringen. Efter otaliga funderingar om jag bara gått in i väggen eller rent vara var psykiskt slut, så fick jag i alla fall en rejäl utredning av sköldkörteln här på Nus, norrlands universitets sjukhus. Har lämnat prover, ultraljud på sköldkörteln (vilket resulterade i diagnosen en förstorad körtel med avvikande knölar, efter biopsi på dessa, visade dock i alla fall ingen cellförändring) gjort magenröntgen på huvudet (misstänkt tumör på hypofysen, eller i alla fall uteslutning av det), sen har jag två gånger varit radioaktiv. Först fick jag bara svälja en kapsel med radioaktivtjod. sen dagen efter avläsning av hur sköldkörteln funkade. Sen en injektion av radioaktivt ämne i blodet och en sorts röntgen av sköldkörteln. I denna kunde man tydligen se att en av knölarna i sköldkörteln överproducerar och leder till att resterande körtel stänger ner produktionen. 

Så det som jag väntar på nu är helt enkelt en tid hos kirurgen för bedömning och sedan skall de operera bort den biten som knölen finns i.

Så detta har ju gjort att jag har mått väldigt dålig och jag har inte inbillat mig. Så oavsett hur jag än försökt och även om jag skulle fortsatt försökt, så skulle jag inte klarat av sista fysproven inför deltidsbranman. Jag var helt enkelt inte fysiskt frisk. Så det hade varit helt omöjlit, även utan influensa och pencillinet jag åt då. 

Det fina i det hela är att jag nu kan hoppas på att jag kan må bättre ett tag efter operationen. Bara resterade körtel kickar igång så jag får normalproduktion och ämnensomsättningen normaliseras. Jag när ett litet hopp om att även mitt resterande mående ska bli bättre, kanske min fibro smärta kan minska. Jag räknar ju inte med det, men jag hoppas.

Har dessutom lagt om kosten, då jag ska minska på proteinet, pga min andra ämnesomsättningssjukdom. Vilket också gjort nu att jag upptäck att jag har magnesium brist. Jag har börjat kolla över mina vitaminer o mineraler, då jag ju nu ska få i mej tillskott av kalcium då jag inte längre får i mig nästan några mejeriprodukter. Så jag hoppas det också kan göra lite skillnad.

Bjuder sist på lite bilder, på mej o mitt hjärta Milton, sen på min älskade Blid, som alltid finns vid min sida nu när jag mest inte orkar något, filten o mys när jag sitter i soffan, och under täcket bredvid mej på nätterna. O så lite njuta bilder när jag fått lite häst, som får mej att må så gott.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att leva med me, hur är det egentligen?   Jag tänker inte gå in på medicinska termer, för helt ärligt så kan jag inte det. Jag orkar inte gå igonom och läsa och lära. Jag har ingen koll på forskning och alternativa behandlingar osv. Jag orkar int...

Min far, min biologiska far, sa en sak till mig för ett bra tag sedan. Det var något som etsade sig fast och något som tyvärr stämmer så mycket. Det han sa var: - Du har ett stort tomrum inom dig, ett svart hål, som du försöker fylla. Ett tomrum av ...

Jag sitter fast. Fastnat på ett ställe där jag inte vill vara. LIkt en fluga i en flugfälla. DÄr klibbiga trådar håller fast den och hur mycket den än kämpar sitter den där.   Lever ett liv som jag inte vill leva. Sitter här och kan inte göra så ...

Läste precis ett så bra inlägg på fb gruppen Millions missin uk. Så bra att jag istället för att försöka somna om var tvungen att skriva här. Millions missing är en rörelse som vill visa upp alla vi med me som bara ligger hemma och inte kan röra oss...

Hur tillåter du andra att behandla dig?   Jag har lärt mig mycket och klivit väldigt mycket framåt genom mitt liv. Från en väldigt brokig uppväxt, på många olika sätt, har jag ändå lärt mig försöka se det positiva i livet.   Men en sak som ja...