Ja, så fick jag opereras. för exakt en månad sedan idag. Då kirurgen i umeå hade väldigt körigt så blev jag skickad till östersund. Men den blev av.

Så vad har hänt nu? Nja, ingenting skulle jag vilja säga. Mår inte bättre alls. Så känns som det bara är att kliva bakåt, eller tillbaka till ritningsbordet typ. Mera utredningar och mera tid. 

Just kommit hem från möte med försäkringskassan och kommer förhoppningsis bli beviljad till 1.5 års sjukpenning till. Bara hon få rlite mera förklaringar från läkaren osv. Så ska begära tid hos honom igen. Dels för mera utförlig beskrivning men också för att få skickas vidare till någon så jag kan fortsätta utredas och få något svar på vad min framtid blir.

Men leva i nuet har jag så smått kommit till. Första målet är att flytta till Holmsund och kunna ha Milton varannan vecka. Att han ska må bra och jag inte missat ett till år med honom. För lite så känns det, jag har förlorat ett år med min son. Ett mål är också att försöka träffa folk. En kopp kaffe, en middag eller egentligen lite vad som, bara jag får socialkontakt. Annars stannar hela jag av alldeles.

Hästar har jag alldeles fått avsluta med. Har inte ens tagit något med ut på promenad. Har gjort valet att fokusera på annat och verkligen ta bort allt och sedan lägga till bara det som jag måste och verkligen vill få att fungera. I det här fallet min älskade son och sen den sociala biten som jag känner att jag i mångt och mycket tappat.

Har lyckats ta Milton och lillasyster med på slalom. Orkar ju inte så mycket men en stund i alla fall. Det känns bra i hjärtat att kunna göra något roligt med min son.

Så en litet kort inlägg och uppdatering. Men i alla fall något.  Avslutar med lite bilder. =)