Livet tuffar på. En del bitar faller på plats. Milton har ju haft jobbigt med läs och skriv inlärningen. Nu fick vi äntligen komma till utredning och han är nu diagnostierad med Dyslexi. Så nu hoppas jag att det vänder för honom och blir lite lättare. Han kommer få mera resurser och mera tid i skolan. Mera hjälp i ämnena och läsningen och skrivningen ska på det viset inte räknas in i betyg och sådant. Känns jätteskönt! Pratade lite med honom igår om hur det kändes för honom. Han brydde sig inte så värst mycket tyckte han. Men jag hoppas att han får märka en skillnad nu. Snart är det sommarlov och tanken är, i mitt huvud i alla fall, att vi ska läsa en del och jobba på med det vi orkar.

För egen del så händer det väl inte så mycket. Det är lite mera prover tagna. Bland annat en som heter HLA-B27. Som skulle indikera en vävnadsgentyp som i så fall skulle innebära att jag har en reumatisk sjukdom som heter Bechterews. Vilket i sig skulle kunna förklara mycket. Men nu tror jag sannolrlikeheten är lite och och lär nog inte så lätt få svar på mina kramper. Så tror inte riktigt att det provet kommer visa just något. Remiss till smärtrehab är skickad och mina tankar går fortfarande till EDS och ME/CFS som jag själv är rätt övertygad att jag har. Men det återstår att få träffa någon läkare som är kunnig inom detta och som kan sätta en ev diagnos eller utersluta det.

Jag har dock boat in mig lite i nya lgh. Saknar en del till Milton, lite mera prylar, böcker osv. Så det är lite prio ett nu att orka med att få hem.

Jag har vid några tillfällen fått låna lite hund och tagit några promenader. Just nu sitter jag och håller ett gäng mysiga whippetar sällskap. VI var ute på en lång sväng imorse, gick lite vilse faktiskt, så blev lite längre än jag tänkt. Eller vilse är inte riktigt rätt ord, men det blev en lite längre promenad än jag tänkt. Så resten av dagen får jag sota lite för det, men det är så skönt att få vara ute. 

I förra veckan var jag en sväng till östersund. Hjälpte en av mina bästa vänner att köra en sväng dit. Jag kände att jag behövde röra lite på mig så jag tog hennes hundar ner till storsjön. Det var helt underbart och jag kunde ha varit ute och gott där i evigheter! Men tyvärr blev det ju bara 30 minuter och till och med det blev lite mycket. Men ett härligt minne blev det av det i alla fall.  Bidrar med lite bilder därifrån.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att leva med me, hur är det egentligen?   Jag tänker inte gå in på medicinska termer, för helt ärligt så kan jag inte det. Jag orkar inte gå igonom och läsa och lära. Jag har ingen koll på forskning och alternativa behandlingar osv. Jag orkar int...

Min far, min biologiska far, sa en sak till mig för ett bra tag sedan. Det var något som etsade sig fast och något som tyvärr stämmer så mycket. Det han sa var: - Du har ett stort tomrum inom dig, ett svart hål, som du försöker fylla. Ett tomrum av ...

Jag sitter fast. Fastnat på ett ställe där jag inte vill vara. LIkt en fluga i en flugfälla. DÄr klibbiga trådar håller fast den och hur mycket den än kämpar sitter den där.   Lever ett liv som jag inte vill leva. Sitter här och kan inte göra så ...

Läste precis ett så bra inlägg på fb gruppen Millions missin uk. Så bra att jag istället för att försöka somna om var tvungen att skriva här. Millions missing är en rörelse som vill visa upp alla vi med me som bara ligger hemma och inte kan röra oss...

Hur tillåter du andra att behandla dig?   Jag har lärt mig mycket och klivit väldigt mycket framåt genom mitt liv. Från en väldigt brokig uppväxt, på många olika sätt, har jag ändå lärt mig försöka se det positiva i livet.   Men en sak som ja...