Jag hittade en massa tankar och ord jag ville dela med mig av. Nu när jag väl hittade de bilder jag ville ha med, så bara tappade jag tråden.

Men mina tankar. En period har jag kännt att jag liksom samlat uppleverser och fina minnen. Jag har varit lite desperat att få in lite fint i mitt liv. Känslan har dock varit lite så att jag ville få ihop det innan jag bara tynar bort. Kände lite så. Att jag bara skulle bli sämre och sämre. Ingen läkare hittade något. Kände att jag mest bara blev sämre och sämre. Det kändes som om min värld bara krypte mer och mer och gav mig mindre utrymme att finnas för varje dag. Jag samlade ihop mitt liv för att ha det som minnen. Jag blev lite ledsen när jag tänkte på allt som jag aldrig skulle kunna uppleva igen. Ha häst. Åka iväg och tävla och känna lyckan när det funkar både hemma och på tävlingsbanan. Att lyckas. Få åka ut med skoter. Upp till fjälls. Slalom. Känna fart och glädje. Vara en del i livet och finnas till mitt bland fart och tjusning.

Just fart, händelser, något att syssla med och människor runt mig är något som jag  förknippat med liv. Att leva innebär just det. Att uppleva, ha skoj, jobba.

Nu har jag stagnerat i min lilla bubbla. Jag vet förstås fortfarande inte hur mitt liv kommer utveckla sig. Jag kan fortfarande fortsätta att bli sämre. Men jag vill inte bara sitta här och planera för att jag bara ska bli sämre. Inte heller kommer jag sitta och vänta på att jag ka bli frisk. För det gjorde jag ett helt år.

Tänkte att något, någon gång kommer att hittas. Jag åkte ju faktiskt in på en operation. Min tanke då var att JA, nu blir jag frisk och mitt liv går tillbaka till det normala.Så jag väntade. Jag väntade på att allt skulle vändas och mitt liv skulle komma tillbaka till ursprungsläget. Det resulterade egentligen bara att ett helt år försvann. Jag har tappat ett år i mitt liv. Jag har tappt ett år med min älskade son.

Så jag bestämde mej att nä, nu får det vara nog. Jag måste leva nu, utifrån vad jag har nu. Få mitt liv att funka och framförallt ge det jag har åt min son. Han är det jag har i livet och det som jag ska ge hela min existens åt. Just nu. Nä, inte hela min existens. Men jag vill att han ska få växa upp och få ett liv. Han ska vara trygg, glad och kunna ha ett eget liv och en bra början på sitt liv. 

Nu har jag hittat små saker som underlättar i mitt liv. Jag har fått hemtjänst. Var rädd att det skulle kännas jobbigt. Att jag nu accepterat att ja, jag är så dålig att jag behöver hjälp. Att det skulle kännas knepigt att någon annan skulle städa och diska hos mig. Men det känns rätt skönt. Jag kan släppa lite. Dessutom kan jag nu bjuda hem vänner, utan att jag känner att jag måste fixa iordning hemma. 

Jag har börjat ha några mål i mitt liv. Först och främst står ju min älskade son. Men jag har egna önskningar. När min son har körkort. När jag hittar en liten stuga på landet, med lite mark och möjlighet att ha häst igen. Då kan jag faktiskt ha häst igen! Jag kan ha en egen och kanske till och med en träningshäst. Inte för att få in pengar, utan för att ha lite sällskap. Väl ute på landet, då kan jag också ha en hund igen. 

Med det i tankarna ser inte mitt liv så hemskt ur. Jag väljer att börja se något litet positivt och planera framåt. Jag är rätt säker på att jag aldrig kommer tillbaka till dit jag var. Att ha ett stall med 10-15 hästar, det kommer jag aldrig kunna ha. Men en eller två hästar, minimalt med skötsel, alltså lösdrift och uppvärmd vattenho osv. Ja, det kan funka.

Jag kanske kommer att kunna tävla igen. Men mest av allt vill jag ha en häst, hitta samspelet och bara njuta återigen av att få känna berusningen när det bara funkar. När jag och hästen känns som en och vi bara är. Det kommer tillbaka.

En vinterdag ute på tur med Hugge.

Hugge och jag på tävling. Förstapriset var så klart i pass...

Fina fina Folda. <3 Hon var inte min häst, men saknar henne nog lika mycket som Hugge om jag ska vara ärlig.

Kveikja, som jag hade en period på foder. En underbar häst på alla sätt. Väldigt lovande dessutom. Henne träffar jag faktiskt ibland fortfarande. Hon ska dessutom ha föl till sommare. Ska bli jätte spännande. =)