Sista dagarna har det brustit lite för mig. Har gått igenom tårar, uppgivenhet, trötthet (trött är jag ju förstås jämt). Har haft ont. Varit mera illamående. Haft ryckningar. Kroppen är sämre, känner att den gett upp ytterligare ett steg. Ryggen gör ondare.

Jag har blivit arg och förbannad på läkarna som verka tycka att jag inte alls mår så dåligt. Skrev nu ett långt brev till henne och frågasatte saker.

Jag klarar ju inte av att prata på samma sätt som tidigare och får väldigt ofta leta ord.

Jag hatar verkligen att inte kunna vara mig själv. Skulle haft milton här till måndag. Men han fick gå över till sin pappa mitt på dagen. Nu ska jag stänga av mig själv till kattungarna behöver mat nästa gång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att leva med me, hur är det egentligen?   Jag tänker inte gå in på medicinska termer, för helt ärligt så kan jag inte det. Jag orkar inte gå igonom och läsa och lära. Jag har ingen koll på forskning och alternativa behandlingar osv. Jag orkar int...

Min far, min biologiska far, sa en sak till mig för ett bra tag sedan. Det var något som etsade sig fast och något som tyvärr stämmer så mycket. Det han sa var: - Du har ett stort tomrum inom dig, ett svart hål, som du försöker fylla. Ett tomrum av ...

Jag sitter fast. Fastnat på ett ställe där jag inte vill vara. LIkt en fluga i en flugfälla. DÄr klibbiga trådar håller fast den och hur mycket den än kämpar sitter den där.   Lever ett liv som jag inte vill leva. Sitter här och kan inte göra så ...

Läste precis ett så bra inlägg på fb gruppen Millions missin uk. Så bra att jag istället för att försöka somna om var tvungen att skriva här. Millions missing är en rörelse som vill visa upp alla vi med me som bara ligger hemma och inte kan röra oss...

Hur tillåter du andra att behandla dig?   Jag har lärt mig mycket och klivit väldigt mycket framåt genom mitt liv. Från en väldigt brokig uppväxt, på många olika sätt, har jag ändå lärt mig försöka se det positiva i livet.   Men en sak som ja...