Jag klagar emellanåt på att det är en jobbig dag. Att jag är så less på att inte kunna göra det jag vill. Less på att ständigt vara trött och då ständigt längta tillbaka till sängen. Varje dag! Varje morgon innan jag kliver upp tänker jag ut när jag kan sova igen.

Vissa dagar är sämre än andra och då känner jag att jag ibland har behovet att få vräka ur mig lite frustrering av att allt är som det är.

Idag var en sådan dag. Legat mest hela dagen. Lyckades göra hamburgare till middag. Det tycker jag att jag gjorde bra. Men resten av dagen blev ju inte alls vad jag tänkte. Slog upp lite vin som jag tänkte jag skulle dricka lite medan jag lagade mat.( Blev en skvätt över från förra helgen när jag hade besök). Det lilla fjärdedels glaset vin stod orörd kvar.

Blev så less att bara ligga i sängen så tog med mig milton och köpte lite choklad och en loka cruch. Fredagsmys. Slutade med att jag åt hela tre bita choklad ikväll. Vill så mycket och kan så lite. (som när det gäller choklad inte kanske är någon nackdel...)

Jag ser mig inte som en negativ person. Försöker inte låta mitt kroppsliga mående gå ut över andra, alltså försöker jag alltid vara positiv. Men numera är det jätte svårt att vara social. Jag liksom får hjärnkaos efter för mycket socialisering och får faktiskt små blackouter där jag under minuter eller sekunder, inte har någon aning om vad den jag pratat med har sagt.

Jag önskar att jag kunde få en diagnos.inte för att det skulle göra mig frisk. Utan för att då vet jag. Då vet jag hur ofta och varför jag mår som jag mår. Då har jag något att rätta mig efter och kan kanske få hjälp att hitta min strategi att kunna må så bra jag kan må.


Men nu ska jag äntligen få sova.