Direktlänk till inlägg 30 juni 2016

Kliva upp igen?

Av Natali - 30 juni 2016 04:11

Jag är en väldigt handlingskraftig och praktisk människa. Jag är egentligen väldigt intelligent, men jag känner ju själv att det kanske inte märks så mycket för jag känner mig rätt korkad numera. Men det är ju pga min enorma fysiska utmattning som gör mig trött.
Men tillbaka till mitt första påstående. Jag bryter ihop tillslut. Ibland pga att jag gjort för mycket, ibland för andra saker. När jag bryter ihop, som jag gjorde ikväll/inatt, för andra orsaker (Även om min sjukdom /Sjukdomar hjälper till såklart) visar sig min handlingskraft i att även om jag faller ihop så tänker jag oftast, rätt snabbt, ut en plan. Därav också lite intelligens kvar faktiskt.
Men det är ju också så att gäller det bara mig, alltså saker i mitt eget liv, då är det alltid lite mindre självklart att jag ställer mig upp med ett mål.
Som nu ikväll gäller det min son. Ibland är han min enda orsak till att jag kliver upp alls. Det gör ju allt genast annorlunda!
Jag har redan en liten grundplan. Några första steg. En grej är ju att få utökad hemtjänst. Har ju känt länge att det har behövts. Men så länge jag känner att en sak är för min egen skull, då funkar det inte. Jag kan inte förmå mig själv att fixa det för mig. För att jag på något vis inte kan acceptera att jag själv är värd det. Men nu, när jag utan tvekan behöver all min styrka, kraft och energi till att hjälpa min son, då har jag inga problem med det!

Jag känner mig också lite förbannad. På samhället och mitt tankearv från min uppväxt. Jag är ju nu sjuk. Ingen dödlig sjukdom. Men jag är mindre värd! Delvis genom min uppväxt så anser jag ju mig själv inte duga. Sjuk. Men självklart är det också lite så i samhället att jag är lite mindre värd. Jag blir ifrågasatt av alla instanser i samhället. Läkaren först och främst. Sen kommer af, fk och andra som man möter ytligt.
Jag kan förstå att det jag är sjuk i (som jag inte heller själv vet riktigt vad det är) är rätt svårt att greppa. Folk börjar förstå lite vad depression, ångest och utmattningssyndrom är. När jag säger att jag inte har något av det blir det nog svårt att förstå.

Jag kan bli arg på mig själv som drar mig undan. Som ställer mig bortanför världen. För att jag ibland inte orkar med. Inte andra människor. Men min egen sorg att jag inte kan vara med i livet. Att jag själv ställer mig i utanförskap. Att jag själv, mycket pga min uppväxt, anser att jag nu är mindre värd.

Har också isolerat mig själv från känslor. Ändå vill jag mer än någonsin träffa någon. Jag hoppas fortfarande. Men jag får den känslan i mig, att så länge jag mår som jag gör, vill jag ju aldrig "tvinga" mig själv på någon annan. Även om jag i samma veva blir arg på mig själv för nog har jag väl andra saker att ge? Inte behöver jag en fysisk stark kropp för att duga? Någonstans tänker jag att jag faktiskt visst kan träffa någon! Det måste kunna funka så. Inte kanske min framtida äkta hälft, men någon att bara vara med?

Nä, min första plan nu gäller ju min son.
Vi behöver lära känna holmsundsbor. Vi behöver vänner. Min son allra mest. Han är jätte jätte jätte ensam! Så jag måste hjälpa honom! Vilket innebär att jag måste orka gå ut på byn. Vilket innebär att jag behöver mera hemtjänst. Jag ska dra ner på min ridning. Jag måste ha en bil! För jag klarar faktiskt inte ens av att cykla till andra änden av byn utan att bli liggande sen.

Jag har faktiskt också ett klart mål. Att han ska hitta vänner och inte bara behöver gå hemma med sin sjuka mamma hela dagarna... ;-) kanske kan jag även hitta vänner på köpet.

Nu har jag sorterat tankarna nog för sömn tror jag.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Natali - 3 augusti 2019 09:36


Att leva med me, hur är det egentligen?   Jag tänker inte gå in på medicinska termer, för helt ärligt så kan jag inte det. Jag orkar inte gå igonom och läsa och lära. Jag har ingen koll på forskning och alternativa behandlingar osv. Jag orkar int...

Av Natali - 4 juli 2019 14:34


Min far, min biologiska far, sa en sak till mig för ett bra tag sedan. Det var något som etsade sig fast och något som tyvärr stämmer så mycket. Det han sa var: - Du har ett stort tomrum inom dig, ett svart hål, som du försöker fylla. Ett tomrum av ...

Av Natali - 20 juni 2019 13:01


Jag sitter fast. Fastnat på ett ställe där jag inte vill vara. LIkt en fluga i en flugfälla. DÄr klibbiga trådar håller fast den och hur mycket den än kämpar sitter den där.   Lever ett liv som jag inte vill leva. Sitter här och kan inte göra så ...

Av Natali - 7 januari 2019 07:25

Läste precis ett så bra inlägg på fb gruppen Millions missin uk. Så bra att jag istället för att försöka somna om var tvungen att skriva här. Millions missing är en rörelse som vill visa upp alla vi med me som bara ligger hemma och inte kan röra oss...

Av Natali - 17 november 2018 18:51


Hur tillåter du andra att behandla dig?   Jag har lärt mig mycket och klivit väldigt mycket framåt genom mitt liv. Från en väldigt brokig uppväxt, på många olika sätt, har jag ändå lärt mig försöka se det positiva i livet.   Men en sak som ja...

Presentation


Välkommen. På denna sida kan ni läsa allt från glada rader till elände. Jag tar upp funderinga som jag stöter på i mitt liv och reaktioner och reflektioner över det samhälle vi lever i. Ingen politik, ekonomi eller världsnyheter, bara rena vardagen!

Fråga mig

1 besvarad fråga

Lämna ett avtryck här.

Kategorier

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016 >>>

Arkiv

RSS


Skapa flashcards