Kommer på mig själv att jag sitter här och känner mig nästan lycklig. Kanske egentligen bara en känsla av att jag just nu har det rätt ok? Trots en vilt protesterande kropp så har jag på något vis börjat ett nytt kapitel.

En gång för länge sedan fick jag en fråga av en dåvarande granne; -Vad vill du bli när du bli stor (ja, lite skämtsamt)? Mitt svar: -Jag vill bli lycklig. Det är faktiskt det enda jag vill i mitt liv. Vart, hur, när och varför är ju variabler som hela tiden ändras. Men målet förblir detsamma.

Så vad har ändrats till idag? Ja, visst, jag är mycket sjukare än för tre år sedan. Men jag har fortfarande samma mål. Men mål som innebär ett snällare synsätt på mig själv. Jag har lättat mina krav på mig själv. Jag har mål framöver. Men vet att det också kan ändras. Dock bara till nya mål.

Så vad är lycka? Lycka kan inte definieras samma för alla. Självklart. Just nu sitter jag i soffan, försöker dricka lite kaffe. Illamående, ont och lite huvudvärk. Men ja, känslan är ändå att jag känner mej rätt nöjd med här och nu. Jag har lite att göra idag. Ska tvätta lite och sen till stallet. Men här och nu har jag möjlighet att bara sitta och njuta av lugnet. Jag har mitt liv. Människor runt mig har jag. Vissa har jag känt väldigt länge och vissa kortare. Alla ger mig något. Ibland blir saker jobbiga men oftare kommer bra saker. 

I min uppväxt lärde jag mig att vara en kameleont. Att förädra mig själv så jag skulle passa in. Jag var ensam och i extremt stort behov av att tillhöra. Att få räknas med. Att betyda något. Idag har jag till stor del lyckats förändra mitt tankesätt. Jag är den jag är. Om jag hela tiden lägger bort mig själv så finns ju inte jag. Om inte jag kan vara jag i kontakten med andra så finns ju egentligen inte mitt jag i deras ögon? Så är det egentligen så att jag kan välja andra att vara med. Det finns en hel del kvar att jobba med. Men faktiskt så är det så att i helgen la jag till en till pusselbit. Tog ett beslut, beslutet var egentligen redan taget, men det var ju tvungen att mogna lite. Så jag har lagt bort ännu en bit av den tidigare kameleonten och klivit framåt. I mitt sökande efter lycka.

Så nu ser jag framåt och tänker att jag kommer hitta mera stunder lycka där framme. Oavsett om vägen jag går på är guldbelagd, bara kantad av guld eller övervuxen med törnsnår. Det kommer alltid något där framme som jag absolut inte vill missa!

Ibland så blir det bara en sån där dag. En dag som egentligen inte alls är så dålig men något känns liksom bara fel. Inget som jag riktigt kan sätta fingret på eller förklara.
Bara en känsla av att jag är på fel plats vid fel tidpunkt.
Jag längtar otroligt mycket att få komma ut med hästen idag. Jag har inte kunnat vara ute och rida sedan måndag förra veckan. Efter min migrän dag har jag haft ont i ryggen. Jag har väl inte en jätte bekväm bra säng, så efter över ett dygn i sängläge känns ryggen av. Inte diskbråcken i nacken utan det där diskbråcket i bröstryggen, som "inte borde ge några besvär".
Jag tror att bara jag får komma ut idag så blir det nog bättre imorgon.

Ibland känns det som om jag bara sitter och bidar min tid. Även om det är så att de här kommande tre åren satsar jag på milton, för han behöver det, så har jag en plan inför framtiden. Självklart innebär den framtiden hästar.

Om några år befinner jag mig ute på landet med minst en häst. Det är den planen jag har för mig själv.

Det som lättar snart här och nu är att snart har jag i alla fall bil. Kunna åka själv när och hur jag vill. ?

Att bara kunna åka ut och fiska, bara en sån grej!

Jag tänker se framåt!