Kommer på mig själv att jag sitter här och känner mig nästan lycklig. Kanske egentligen bara en känsla av att jag just nu har det rätt ok? Trots en vilt protesterande kropp så har jag på något vis börjat ett nytt kapitel.

En gång för länge sedan fick jag en fråga av en dåvarande granne; -Vad vill du bli när du bli stor (ja, lite skämtsamt)? Mitt svar: -Jag vill bli lycklig. Det är faktiskt det enda jag vill i mitt liv. Vart, hur, när och varför är ju variabler som hela tiden ändras. Men målet förblir detsamma.

Så vad har ändrats till idag? Ja, visst, jag är mycket sjukare än för tre år sedan. Men jag har fortfarande samma mål. Men mål som innebär ett snällare synsätt på mig själv. Jag har lättat mina krav på mig själv. Jag har mål framöver. Men vet att det också kan ändras. Dock bara till nya mål.

Så vad är lycka? Lycka kan inte definieras samma för alla. Självklart. Just nu sitter jag i soffan, försöker dricka lite kaffe. Illamående, ont och lite huvudvärk. Men ja, känslan är ändå att jag känner mej rätt nöjd med här och nu. Jag har lite att göra idag. Ska tvätta lite och sen till stallet. Men här och nu har jag möjlighet att bara sitta och njuta av lugnet. Jag har mitt liv. Människor runt mig har jag. Vissa har jag känt väldigt länge och vissa kortare. Alla ger mig något. Ibland blir saker jobbiga men oftare kommer bra saker. 

I min uppväxt lärde jag mig att vara en kameleont. Att förädra mig själv så jag skulle passa in. Jag var ensam och i extremt stort behov av att tillhöra. Att få räknas med. Att betyda något. Idag har jag till stor del lyckats förändra mitt tankesätt. Jag är den jag är. Om jag hela tiden lägger bort mig själv så finns ju inte jag. Om inte jag kan vara jag i kontakten med andra så finns ju egentligen inte mitt jag i deras ögon? Så är det egentligen så att jag kan välja andra att vara med. Det finns en hel del kvar att jobba med. Men faktiskt så är det så att i helgen la jag till en till pusselbit. Tog ett beslut, beslutet var egentligen redan taget, men det var ju tvungen att mogna lite. Så jag har lagt bort ännu en bit av den tidigare kameleonten och klivit framåt. I mitt sökande efter lycka.

Så nu ser jag framåt och tänker att jag kommer hitta mera stunder lycka där framme. Oavsett om vägen jag går på är guldbelagd, bara kantad av guld eller övervuxen med törnsnår. Det kommer alltid något där framme som jag absolut inte vill missa!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att leva med me, hur är det egentligen?   Jag tänker inte gå in på medicinska termer, för helt ärligt så kan jag inte det. Jag orkar inte gå igonom och läsa och lära. Jag har ingen koll på forskning och alternativa behandlingar osv. Jag orkar int...

Min far, min biologiska far, sa en sak till mig för ett bra tag sedan. Det var något som etsade sig fast och något som tyvärr stämmer så mycket. Det han sa var: - Du har ett stort tomrum inom dig, ett svart hål, som du försöker fylla. Ett tomrum av ...

Jag sitter fast. Fastnat på ett ställe där jag inte vill vara. LIkt en fluga i en flugfälla. DÄr klibbiga trådar håller fast den och hur mycket den än kämpar sitter den där.   Lever ett liv som jag inte vill leva. Sitter här och kan inte göra så ...

Läste precis ett så bra inlägg på fb gruppen Millions missin uk. Så bra att jag istället för att försöka somna om var tvungen att skriva här. Millions missing är en rörelse som vill visa upp alla vi med me som bara ligger hemma och inte kan röra oss...

Hur tillåter du andra att behandla dig?   Jag har lärt mig mycket och klivit väldigt mycket framåt genom mitt liv. Från en väldigt brokig uppväxt, på många olika sätt, har jag ändå lärt mig försöka se det positiva i livet.   Men en sak som ja...