Jag tror att allt händer av en anledning. Även om jag itne kan förstå vissa saker. Men det är inte vad det här inlägget handlar om. När något händer i livet kan man välja. Se vad som kommer ur det, eller älta det som gick fel. Jag väljer att se framåt och lära.

För ett tag sedan träffade jag på en vän. Han sa några saker till mig som fick mej att fundera. Tycker ju att jag har varit rätt posititv jämfört med tidigare. Jag har däremot inte tyckt att jag har kunnat säga att jo, det är bra. För jag är ju fortfarande sjuk. Jag tror inte heller det kommer ändras inom det snaraste. Så om jag då säger att jo, det är ganska bra, då tror alla att jag är frisk och allt är tipptopp. 

I sverige när något frågar ur det är, så förväntas ju svaret att: -Allt är bra. När man sen säger något annat blir alla ställda. För man får ett svar som man inte förväntar sig. Jag har blivit så less på det, så jag har ju gjort tvärtom. Har ju sagt att, nä det är inte bra. Nu har jag istället kanske fastnat i det? Numera är jag ju rätt i fas med hur jag måste leva för att ibland orka leva. Men ändå säger jag ju saker i stil med att, jo, det är ju som det är. Fast jag tycker att jag är positiv. Jag ser fram emot att få göra saker, träffa mäniskor få se världen. Men ändå satt jag kanske fast där?

Min vän sa något till mig i stil med att jag skulle se det positiva i saken och "våga" ha en bra dag. Jag blev lite ställd faktiskt. För jag tyckte ju att jag såg saken positivt. Men insåg att jag satt fast i min egen rebelliska upprorhet mot allt normalt, så att jag sa att det inte var bra, för att jag var rädd att andra skulle tro att jag nu var frisk när jag inte är det. Så jag har börjar säga att jo, det är fakttiskt rätt bra! För det är det!

S*Kattmillas T kull, från tidigare idag. Underbart med kattungar! <3

Ja, det är faktiskt det! Visst finns det saker som inte är jätteroliga. Pengarna är rätt obefinliga, Gin är återigen inte dräktig. Men pengarna innebär bara att jag får tömma kyl och frysen. Nackdelen är ju att jag inte kommer att hinna baka det jag vill baka innan jul. Lussekatter, knäck, fudge, vitlimetryffel. Men det får bli nästa år. Gin ska paras om och det är bokat tid för ultraljud av livmodern i januari, för att bekräfta dräktighet eller kolla upp varför hon inte blir dräktig. 

Fick lite kattungegos i väntan på att Gin blir dräktig. Pappa är samma hane som gin paras med!

Så var det där här med att saker sker av en anledning. Människor kommer in i ens liv an någon anledning. Man kan få lära sig något i sin livsresa. Där kommer samme vän in. Delvis. Han och några andra i mitt liv. Folk som jag är inspererade av och ser upp till, för hur de är och lever sitt liv. Att vara självständig utan att tumma på omtänksamhet. Att bry sig om andra och samtdigit inte vara så påverkad av vad andra ska tycka om mig. Så det är min lära denna gång. En del av det.

Jag har brytit upp med den jag träffade tidigare i höstas. Det gjorde mig kanske inte lycklig, det är fel sak att säga. Men jag klev ur det med en helt annan känsla i kroppen än innan. Jag är mera självsäker. Att jag faktiskt själv ska bestämma vem jag har runt mig i mitt liv! Låt någon komma in i mitt liv. Valde själv att han skulle komma in. Jag ångrar det inte. Men valde också att han skulle kliva ut!

Skelly med min kompis fina AHT (American Hairless Terrier).

Något fick jag lära mig. Dels att jag kan känna något. Jag kommer igen att släppa in någon. Det tvekar jag inte ett dugg på. För den här gången är jag inte så sårad. Jag valde att lägga bort det innan. Ett beteende inte passar in hos mig och min son, en livsstil som faktikst inte funkar hos oss, då har jag rätt i att faktiskt säga att nej, det här funkar inte. Sen tillkommer en hel del som gör att jag känner mig rätt glad att jag nu ändå är singel! 

En rätt fin vy från Husum, fabriken. 

Jag har nu kommit ett steg till på min väg att vara jag! Att jag bestämmer vem och vilka jag har i mitt liv. Att jag bestämmer vad jag tolererar i min sons liv. Jag har rätt att säga att jag tycker det är fel. Passar det inte så ändrar man sig eller försvinner. Vissa saker kan jag inte kompromissa med, för då blir varken jag eller min son lycklig!

Nu får ni inte förväxla det med att jag inte kan kompromissa om saker. För det vet jag att jag kan. 

Jag är glad och lycklig. faktiskt! Trots att min sjukdom är kvar, jag inte har pengar, jag inte orkar som jag vill. Jag är lycklig för att jag har klivit en bit till på min egen väg mot lycka! För även jag kan vara lycklig, trots att jag är sjuk!

Att våga och kunna göra sin egen lycka!