Ibland kommer känslan att jag bara vill rulla ihop till en liten boll och låta tårarna komma. Inte för att livet är jättehemskt just nu. Utan för rädslor och gamla händelser. Rädslor som ploppar upp och hotar att det kommer bara hända igen. Att livet är som en sprial och jag kommer bara hamna på samma ställe igen.

Jag har ju fått skuldsanering och det innebar en otrolig lättnad. Att få en nystart och få börja om. Att kanske se en ljusning. Men när pengarna inte finns för det jag vill göra. När jag inte vågar erkänna har lite det finns. Jag är helt ärligt så super dålig på att planera ekonomin. Ja, inte så att jag sätter mig i skuld igen. Men det har blivit lite väl mycket fiskeprylar och dessutom anmält till två fisketävlingar och jag har inte varit så återhållsam när det gäller matinköpen, det har blivit för mycket snabbmat och halvfabrikat. Det är ju pga min orkeslöshet och sjukdom, men det är för mycket ändå. 

Att erkänna hur saker är när jag ser det som något dålig är inte lätt. Har ju fått jobba rätt mycket att bara våga visa hur dålig jag egentligen är i min sjukdom. Sen ska jag erkänna hur lite pengar jag egentligen har. Jag vill inte. Vill verkligen inte.

Just nu är jag helt slut som artist och behöver vila. Jag orkar inte riktigt hålla mitt positiva tänk uppe. Har fått hjälp av min mamma och fixa bilen. Nu var jag tvungen att byta hjullager på bilen också. Jag har inte råd egentligen. Dessutom har min älskade blid ont i munnen igen. så jag måste boka tid och dra ut resten av de dåliga tänderna. Annars förlorar jag henne. Vill inte göra det. Jag måste också fia en massa med tänderna. Pengar. Sådana här dagar känne rjag mest för att flytta till en totalt öde ö någonstans och bara leva på kokosnötter. :-P 

Imorgon eller dagen efter det kommer livet se ljusare ut. Just nu behöver jag sova. Men en massa ska ordnas först. Imorgon är en annan dag. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att leva med me, hur är det egentligen?   Jag tänker inte gå in på medicinska termer, för helt ärligt så kan jag inte det. Jag orkar inte gå igonom och läsa och lära. Jag har ingen koll på forskning och alternativa behandlingar osv. Jag orkar int...

Min far, min biologiska far, sa en sak till mig för ett bra tag sedan. Det var något som etsade sig fast och något som tyvärr stämmer så mycket. Det han sa var: - Du har ett stort tomrum inom dig, ett svart hål, som du försöker fylla. Ett tomrum av ...

Jag sitter fast. Fastnat på ett ställe där jag inte vill vara. LIkt en fluga i en flugfälla. DÄr klibbiga trådar håller fast den och hur mycket den än kämpar sitter den där.   Lever ett liv som jag inte vill leva. Sitter här och kan inte göra så ...

Läste precis ett så bra inlägg på fb gruppen Millions missin uk. Så bra att jag istället för att försöka somna om var tvungen att skriva här. Millions missing är en rörelse som vill visa upp alla vi med me som bara ligger hemma och inte kan röra oss...

Hur tillåter du andra att behandla dig?   Jag har lärt mig mycket och klivit väldigt mycket framåt genom mitt liv. Från en väldigt brokig uppväxt, på många olika sätt, har jag ändå lärt mig försöka se det positiva i livet.   Men en sak som ja...