Av dagen kan jag konstatera följande:

Mina bekymmer glömmer jag tillfälligt bort när min älskade son kommer hem och är sjuk. 

Det är okej att gå och lägga sig Klockan 8.

Jag borde inte se romantisk komedi serie. Jag borde inte men jag gör det ändå. Och jag kan inte sluta inte förrän jag vet om huvudkaraktären och får varann. Jag borde inte för den där känslan är det jag är ute efter och jag blir lite melankolisk av att se det på TV. Det startar en tankeprocess i mig som jag har svårt att bryta. Lämnar mig men en önskan om något i mitt liv som jag inte har.  Men den är bra och Jo de fick varandra.

Jag ska ägna mig åt mig själv. Ta reda på vem jag är, vad som gör mig lycklig. Jag vill vara lycklig och jag ska vara lycklig i mig själv.  Jag ska skapa min egen lycka.  Min Lycka är inte beroende av någon annan.

En vän kan ge mig lycka, en katt Kan ge mig lycka att ha någon där att prata med det kan ge mig lycka.  Men i grunden behöver jag hitta min Lycka till mig själv. 

Lycka kan vara att få komma ut och sitta vid vattnet och att få tänka. Att hitta en sten med hål i.   Att ha en permobil och kunna ta sig ut.

Lycka kan vara att möta någon ute på promenad som frågar, som undrar och som pratar. En helt främmande människa som gör ens dag.

Lycka kan vara någonting nytt och spännande som väntar framöver. Att få berätta om min sjukdom. För hur det är så är min sjukdom med mig och jag kan inte ändra det. Den finns där 24 timmar om dygnet och jag är min sjukdom om än Jag försöker att styra den så lyckas det ibland inte. Att föreläsa om ME om mitt liv känns ganska spännande. Jag kan tycka att mitt liv inte är så intressant. Men att sprida kunskap om ME kan ge så otroligt mycket. Ska jag klara av att föreläsa?

Lycka kan bara att få fota en Tistel blomma. Att ett ogräs kan vara vackert. Att även något med taggar kan göra något vackert så kanske kan även något trasigt ge en lycka.

Nu blev klockan mycket mer än 8 och nu är jag väldigt trött.