Äntligen! Jag har fått lägenhet! I holmsund! Så lättad. Dock blev det en tvåa, skulle ju helst haft en trea så båda jag och milton fått varsitt sovrum. Men nu är det i alla fall en så stor tvåa med stort varadagsrum, så ska dela av vardagsrummet med en sovhöra. Nu började Milton tycka att han ville bo i varadagsrummet, så vi får väl se hur det blir, jag hade ju så klart bestämt att han skulle ha sovrummet. Vi får väl se hur det blir.

Den här omgången med tankar har nog faktiskt lett till en del. Inser att jag börjar lämna det förflutna bakom mig, inte helt, men tillräckligt för att det inte tar så mycket plats i mitt liv längre. Ja, nu är det inte allt, men en stor del av min barndom har helt plötsligt fått en mindre betydelse. Det börjar nog sortera och knaka i huvudet när min far dog. Som nu snart är 3 månader sedan. Saknar honom ju fortfarande och kännas väldigt overkligt. Känns väldigt konstigt att komma upp till Holmlund och han inte finns där. Minnena är fortfarande rätt levande. Det är nog bara som det ska vara tror jag.

Ja, våren har kommit. Så skönt med ljusare och varmare. Tyvärr så har allergin blossat upp nästan lika illa som i fjol. Får nu ständigt äta allergimediciner, vissa dagar dubbel dos. Det är ju absolut inte rätt ställe att bo nära så många stall som jag gör just nu. Känns väldigt jobbigt, för jag är så lite hemma som jag kan nu, dessutom vill jag verkligen inte vara ute med hästarna heller. Inte för att jag slutat tycka om häst, utan för att jag inte vill utsätta mig för mer allergener. NU är det inte hästarna jag reagerar på, utan allt runtkring stallarna. Men ju mer jag är uppe i hästarna desto mera utsätts jag för det som finns runt omkring. Damm, mögel, hö osv. Nu när snön har smält tinar ju allt fram och är ju lite allt möjligt som kommer fram och flyger runt. Så längtar på fler sätt att få flytta.

Nu har jag en massa kvällsgöra. För imorgon fyller lillasyster 18 år!

Hipp Hipp Hurra!

Just nu är jag inne i en funderingsfas. Är en hel del förändringar, delvis små men också stora, i livet just nu. Eller i alla fall saker som kommer hända. Så just nu håller jag på att sortera in allt detta och på något vis dissekerar jag alla saker i mitt huvud. Vänder och vrider på alla problem, för att hitta den smidigaste lösningen.

Men jag kan inte göra detta här hemma. Utan de sista dagarna har jag tillbringat på Tropikhuset, eller det som är kvar av det. Bara av att ha något smått att pyssla med, det jag orkar (även om det absolut har blivit alldeles för mycket sista dagarna), har jag fått gå in lite i mig själv och sortera ut. Nu börjar jag ha en plan. Jag börjar känna att jag har en liten grund att stå på och hur jag ska komma i lås med allt på ett smidigt sätt.

En sak som jag har insett är att nästan alla mina måsten, de måste bort. För att jag ska må bättre. Så det har jag verkligen sorterat i. Några kvar som jag ska ordna upp. Ändå höll det på att bli fler. Ja, för jag är ju den jag är. Jag vill hjälpa. Så har nu två veckor tagit hand om mammas hund. Men har insett att det inte funkar. Det går bara inte. Blir ett till måste som ska ordnas. Så jag behöver sortera bort det. Jag har några få mål just nu och det är de jag verkligen behöver satsa på.

Ja, så fick jag opereras. för exakt en månad sedan idag. Då kirurgen i umeå hade väldigt körigt så blev jag skickad till östersund. Men den blev av.

Så vad har hänt nu? Nja, ingenting skulle jag vilja säga. Mår inte bättre alls. Så känns som det bara är att kliva bakåt, eller tillbaka till ritningsbordet typ. Mera utredningar och mera tid. 

Just kommit hem från möte med försäkringskassan och kommer förhoppningsis bli beviljad till 1.5 års sjukpenning till. Bara hon få rlite mera förklaringar från läkaren osv. Så ska begära tid hos honom igen. Dels för mera utförlig beskrivning men också för att få skickas vidare till någon så jag kan fortsätta utredas och få något svar på vad min framtid blir.

Men leva i nuet har jag så smått kommit till. Första målet är att flytta till Holmsund och kunna ha Milton varannan vecka. Att han ska må bra och jag inte missat ett till år med honom. För lite så känns det, jag har förlorat ett år med min son. Ett mål är också att försöka träffa folk. En kopp kaffe, en middag eller egentligen lite vad som, bara jag får socialkontakt. Annars stannar hela jag av alldeles.

Hästar har jag alldeles fått avsluta med. Har inte ens tagit något med ut på promenad. Har gjort valet att fokusera på annat och verkligen ta bort allt och sedan lägga till bara det som jag måste och verkligen vill få att fungera. I det här fallet min älskade son och sen den sociala biten som jag känner att jag i mångt och mycket tappat.

Har lyckats ta Milton och lillasyster med på slalom. Orkar ju inte så mycket men en stund i alla fall. Det känns bra i hjärtat att kunna göra något roligt med min son.

Så en litet kort inlägg och uppdatering. Men i alla fall något.  Avslutar med lite bilder. =)